Del 1 Therese
Detta kommer bli ett långt inlägg! Det handlar om min stora syster Therese. Nyåret till 2005 ordnade jag min kusin och syster en stor nyårs fest.
Det kom sjukt mycket folk och polisen säger att denna festen var utom kontroll.
Jag var 18 år då skulle börja på sista terminen , sen skulle det bli studenten och frihet. Min syster 21, hon var en väldigt underbar person som hade väldigt mycket känslor.
Vissade med kropp och själ om hon var arg eller kärleksfull mot en. Hon hade väldigt lätt att bli arg och få utbrott. Men när det hade landat så blev hon så ledsen och arg på sig själv för hon visste att hon hade gått för långt .
Så tillbaka till nyår!
Jag blev väldigt full men det är jag säker på att alla som var där var det . Det jag minns starkast är såklart tolvslaget. Precis innan bråkar jag och Therese men vi blir sams och berättade hur mycket vi älskar varandra och önskade gott nytt år.
Festen fortsatte och runt tre tiden ville hon hem till min lägenhet och sova. Jag skulle gå och hämta nyckel men gav inte den rätta (Ni förstår att min syster kunde få idéer för sig att inte släppa in mig i lägenheten och jag ville inte sova hos någon annan ) Så ja jag gav inte den rätta och detta komma jag ångra för resten av mitt liv. Detta är sista gången jag ser henne för alltid .
Efter detta så låser jag och en killkompis. Kommer inte ihåg tiden riktigt men han och jag går hem till mig och kollar på film. Jag antar att syrran och hennes sambo har taggigt taxi hem som vanligt .
När filmen är slut ringer jag min mamma att hon ska hämta mig. Jag kunde bli rätt mammig när jag drack.
När hon kommer sitter vi tre och pratar.
Helt plötsligt kommer Therese's sambo in och berättar att hon har gömt sig eller hittas inte!
(Min syster fick också sånt för sig. När hon blev arg , ledsen. Så kunde hon bara gå ut i skogen och sätta sig på en stubbe och tjura).
Så jag och mamma åker hem till Sävsjö och sover. Mamma väcker mig kanske runt 11 tiden och säger vi måste till Rörvik för hon har inte kommit tillbaka än.
Detta var början på ett halv års letande efter min syster. Mina föräldras dotter. Vår älskade Therese.
Någon månad innan åkte mamma och jag till Rörvik en av 1000 gånger. Det var en jätte fin dag. Jag sa till mamma att bara träden ja naturen och djuren vet vad som har hänt..
Dom letade med likhundar i vattnen runt om kring. Men inget.
Så till slut i början av juli en fin kväll så hittar två fiskare min syster vid en strand kant. Jag lider så mycket med dom och den synen som aldrig kommer försvinna från deras näthinna. Polisen kom hem till mina föräldrar klockan 7 på morgonen. Värden rasade för oss. Man blir liksom bedövad på något visst. Man går och intalar sig väldigt många gånger att det inte är sant.
Vi sa till varandra att aldrig mer ta allt föregivet. Vi blev mer rädd om varandra och på nått sett älskade varandra mer. Eller att vi kanske blev bättre på att vissa det för varandra...
Man ska inte vara osams med dom man älskar. Man ska inte lägga sig osams oavsett hur djupt det sitter att säga förlåt. Man kan säga förlåt fast det inte var du som började , du kanske avslutade det?
Det är så värt det i slut änden!
Vissa för varandra vad ni känner, för i morgon kan det vara försent.
Kram❤️
