helenafamiljochpyssel.blogg.se

mig varför är jag så trött? 

Under denna tiden hade jag stora problem med gallan. Jag blev inlagd på Eksjö sjukhus på nationaldag, en onsdag om jag minns rätt. Pappa körde mamma in på fredag samma vecka. Runt elva på natten ringer mamma mig att komma till akuten. Jag ber sköterskorna att jag ska få gå. Sagt och gjort fick jag sällskap ner ditt. Mamma möter upp mig och det vissar sig att pappa har förändringar i lungorna. Det blev ett sånt slag för oss alla och inte minst sagt pappa. 

På lördagen duschar jag väntar på ultraljud undersökning på gallan. Ber dom att jag ska få åka upp till pappa och att dom kan ringa mig när det är dags. Så där satt pappa och jag med våra dropp ställningar. Vi hade rätt roligt faktiskt. 

Vi får besked om att mordes cancern kommer ifrån ena njuren. Som hade spridit sig till lungorna. Enligt läkarna så skulle det gå att fixa. Men först så skulle dom fixa blodproppen, som fanns i ena stora blodkärlet mellan njuren och levern. Det gick inte så bra. Kommer igår att samma dag som dom skulle röngtar pappa. Så satt jag hos honom, vi satt och pratade om allt. Men när mamma kom så brast det för honom. Han började gråta. Han var så rädd! 

Som sagt det gick inte så bra han fick en till blodpropp och han blev allt sämre. Detta gör så ont att skriva om.. Läkaren berättar för mamma och mig att det inte kommer att kunna hjälpa pappa på grund av blodpropparna. Han fick medicin för att lösa upp den första proppen men som sagt han fick en till i den andra stora blodådran . Att vi skulle få ett par veckor. Så vi bestämde att pappa skulle få komma hem. Som han pratade hela tiden om. Torsdagen den 18 juli så ska vi hämta pappa. Innan vi åker ditt så får vi höra att pappa har duschar och var väldigt vaken och pratat mycket, det tog vi som ett gott tecken. Men när vi kommer ditt så har allt ändrats han var så dålig. 

Mamma och jag går och pratar med läkaren och han berättar att vi hinner nog inte få hem pappa att han har blivit så mycket dåligare sen i förmiddags. Han berättar att han sa till pappa att han skulle få åka hem den dagen ! 

Mamma och jag sa till varandra att det var pappas sista önskan och när han visste att han fick komma hem så släppte han kampen om det. 

Mamma och jag sov hos pappa den natten. Vi vaknade om varandra för att se om pappa fortfarande andades. Det var hemskt. 

På fredag morgonen runt åtta tiden vet jag inte riktigt vad som händer med pappa. Han börjar slänga sig fram och tillbaka och bara skrek hjälp mig! 

Läkare och sjuksköterskor kom in och dom gav honom morfin sprutor. Det tog en halv timme för dom innan morfinet fungerade på honom. 

Sen var det lugnt tills vi åkte runt tolv tiden och pappas syster satt hos han. Hon ville att jag och mamma skulle få lite andrum. 

När vi kommer tillbaka får vi veta att han hade fått en dödsångest attack igen. 

Sen var det en väldigt lugn eftermiddag med jätte solig och fin dag. 

Vid halv sju kommer sköterskan och säger att hon ska bädda om hos pappa och byta natt skjorta. Mamma och jag går till dagrummet och jag erkänner för mamma hur rädd jag är att pappa ska dö framför mig och att på nått viss att man skulle vilja slippa det. Men samtidigt vill man vara där in i det sista. Runt sju går vi tillbaka. Då ligger han i sängen och bara skippar efter luft. Vi båda visst vad som var på gång . 

Vi fick panik grät om vart annat och försökte prata med pappa att mamma och jag kommet att ta hand om varandra. Att han inte ska vara rädd. 

Pappa lämnade oss runt halv åtta . Det var så konstigt när vi gick där ifrån. Man var så tom och man tänkte att man gjorde misstaget igen att tro nu kan inget hända oss mer. 

Kram