Del 3 Missfall
Då är sista jobbiga händelsen i mitt liv. Jag och sambon bestämde oss och jag slutade med p-piller runt julen 2013. Det tog till maj innan det tog sig.
Jag följde med mamma på en hundutställning i Skåne i slutet av maj. Väntade hela dagen på att mensen skulle komma. Hade jätte ont av menssmärtor! Men ingen. Så när jag kom hem tog jag ett gravilitets test och det var positivt. Men det kändes inte så positivt allt så! Jag kunde inte ta till mig det. Trodde inte på det. Jag tog nog den veckan 3 test till men dom vissade positivt.
Sambon ville inte att vi berättade förän vi var förbi tre månader och jag var med på det. Men för varje dag mådde jag dåligt över det. Tillslut sa jag att vi kan väl berättande kanske jag själv tror på det. Sagt och gjort så började vi berätta. Vi gick till mödravården och fick information. Jag pratade om att jag hade ont. Men hon tyckte inte att det var något konstigt.
Vid den här tiden så började jag in se att det inte står rätt till. Allt kretsade runt detta. Kunde inte tänka på något annat.
Veckan efter på måndagen så började jag få "gammal" blödning. Men fick ingen respons. Det kan bli så, fick jag till svar. På torsdag samma vecka den 5 juni. Jag var på väg ner till mamma. Hon skulle röngta revbenet i Eksjö. Då ringde jag kvinnohälsan där och fick en akuttid. Stor grät för sköterskan och berättade att jag inte kommer klara av att gå med ovissheten över helgen.
Jag fick det bekräftat att det lilla livet jag hade haft fanns inte kvar. Kände mig så misslyckad. Detta är inget man tänker på ska hända. Man blir lärd i skolan att om man har sex så blir man gravid, om man inte använder skydd! Inget om risken för att det kan bli missfall.
Under fredagen så städade jag som en dåre. För varje gång jag gick på toaletten försvann en del. Det kändes som livet rann ur mig.
Söndag kväll fick jag och sambon åka till Eksjö för jag hade så fruktansvärt ont. Doktorn gjorde en väldigt noggran ultraljuds undersökning. Och det såg så bra ut som det kunde med tanke på missfallet.
Jag fick gå och göra hur många blodprover som helst fram till min födelsedag den 18 juni och även ett extra ultraljud.
Jag saknar och undrar hur det lilla livet skulle se ut och vara. Något jag inte kommer får veta.
Men jag har en tös nu som är mitt ljus i livet och jag skulle kunna dö för henne❤️
Kram
